The show mustn´t go on

De Rasmus Lindberg

Traduction de Marianne Ségol Samoy

Acte 1 – Avant la représentation

Lotta: Venez, venez, dépêchez-vous!
Lena: Attends.
Lotta: Mais venez!
Lena: Papy n’a pas la force.
Lars: Si si, j’arrive.
Lotta: Ça y est, on est arrivés, tu peux t’asseoir sur cette pierre.
Lars: Oui oui. Alors c’est là que le théâtre va avoir lieu?
Lotta: Oui. Ça va bientôt commencer! Asseyez-vous!
Lars: Aha.
Lena: D’accord. Mais il faut bientôt qu’on rentre.
Lotta: Chh! Ça commence.

 Acte 2 – Pendant la représentation.

L’ours: Bienvenus, bienvenus au cirque minimum! Une représentation fantastique pour vous cet après-midi! L’orchestre des Lucioles va vous jouer ses chansons préférées, les morses vont se lancer dans les airs mais d’abord! D’abord j’aimerais vous présenter l’incroyable! Le phénoménal! L’unique! Enfin espérons-le! L’Etonnant Escargot Visqueux! Des applaudissements!

Lotta: Oui! Oui! Bravo!
L’Etonnant Escargot: Bonjour! Bonjour! Bonjour!
Lars: Alors ça commence quand?
Lotta: Ça a déjà commencé!
Lars: Ah bon.
L’Etonnant Escargot: Pour mon premier tour je vais… tomber à la renverse!

(L’Etonnant Escargot tombe à la renverse)

Lena: Ouille.

(La grand-mère se lève pour aider l’escargot à se relever.)

Lotta: Mamie!
Lena: L’escargot est tombé.
L’ours: Puis-je demander au public de rester à sa place! La piste est un endroit dangereux si on n’est pas formé professionnellement!
Lena: Je veux juste le relever.
Lotta: Reviens.
Lena: Voilà. Maintenant tu peux continuer.
L’Etonnant Escargot: Ah ? Merci. Oui. Alors maintenant mon deuxième tour : L’incroyable, l’extraordinaire, le fantastique….
Lotta: Papy!
Lars: Quoi?
Lena: Lars !
Lotta: Tu t’es endormi!
Lars: Non.
Lotta: Si! Tu t’es endormi pendant ma représentation!
Lars: Mais ça ne commençait jamais.
Lotta: Bien sûr que si!
Lena: J’ai trouvé ça très bien. C’était l’ours le clown?
L’ours: Pardon! Qu’est-ce que vous avez dit?
Lotta: Mais non!
L’Etonnant Escargot: Arrête.
L’ours: Attends qu’est-ce qu’elle a dit?
Lotta: L’ours c’est le directeur.
L’ours: JE SUIS LE DIRECTEUR DU CIRQUE!
L’Etonnant Escargot: Oui oui, du calme, on le sait!
L’ours: JE SUIS DIRECTEUR BON SANG!
L’Etonnant Escargot: Oui oui, on le sait, ça va aller, tu es le directeur.
Lars: On y va maintenant? On va boire un petit jus de fruits?
L’Etonnant Escargot: Oublie-la, oublie-la, ça vaut pas le coup de s’énerver.
L’ours: LÂCHE-MOI!
L’Etonnant Escargot: Regarde-moi, calme-toi, laisse tomber, oublie !
Lotta: Je veux pas rentrer.

Acte 3 – Après la représentation

Lars: Non, maintenant j’y vais. Je vais préparer les jus de fruits.
Lena: J’ai quand même trouvé le cirque très bien.
Lotta: Je veux pas rentrer.
L’Etonnant Escargot: T’es calme? Je peux te lâcher? Bon, alors je te lâche.
Lena: C’était quand même un très bel ours.

(L’ours se relève et sort un revolver qu’il pointe sur sa tempe)

L’Etonnant Escargot: NOOON! Vladimir!
L’ours: Vive la résistance!

(L’ours actionne la détente et s’effondre. Lena essaie de le relever puis le lâche)

Lena: Mais Lotta, cet ours est tout abîmé. C’est toi qui as abîmé cet ours?
L’Etonnant Escargot: Vladimir! Non, non, non!
Lotta: Il était triste parce qu’on voulait pas voir le cirque.
Lena: Tu as abîmé cet ours pour montrer que tu étais en colère contre nous?
Lotta: Non.
L’Etonnant Escargot: Non, non ,non, non, non…
Lena: Ce n’est pas bien ce que tu as fait, Lotta. Je vais te confisquer tes autres poupées et je te les rendrai dans un mois.
L’Etonnant Escargot: Quoi?
Lena: Ça t’apprendra peut-être à mieux t’en occuper.
L’Etonnant Escargot: Non, non! Qu’est-ce qu’elle fait! Lotta! Empêche-là! Au secours! Aide-moi! Au secooooours!

 (Lotta reste seule)

 Lotta: Mais le théâtre ça doit être drôle

By Rasmus Lindberg

Akt 1 – Före föreställningen

Lotten: Kom, kom skynda er!
Lena: Vänta.
Lotten: Kom då!
Lena: Morfar orkar inte.
Lars: Jo då, jag kommer.
Lotten: Vi är framme nu, du får sitta på den här stenen.
Lars: Ja, ja. Så det är här teatern ska vara?
Lotten: Ja, det börjar snart! Sätt er.
Lars: Jaha.
Lena: Okej. Men vi måste gå hem snart.
Lotten: Schhy! Det börjar.

Akt 2 – Under föreställningen.

Björnen: Välkomna, välkomna till cirkus minimum! Vi har en fantastisk föreställning för er i afton! Eldflugeorkester kommer spela sina mest älskade melodier, valrossarna kommer kasta varandra genom luften men först! Först vill jag presentera den otroliga! Den fenomenala! Den enda i världen,  förhoppningsvis! Slemmiga Super-Snigeln! En applåd!
Lotten: Ja! Ja! Bravo!
Supersnigeln: Hej! Hej! Hej!
Lars: När börjar det då?
Lotten: Det har redan börjat!
Lars: Jaha.
Supersnigeln: Som mitt första trick kommer jag att… falla baklänges ner på marken!

(Supersnigeln faller baklänges ner på marken)

Lena: Oj.

(mormodern går fram och lyfter upp snigeln på fötter)

Lotten: Mormor!
Lena: Snigeln föll.
Björnen: Får jag be publiken att sitta kvar på sina åskådarplatser! Manegen är en farlig plats om man inte är professionellt utbildad!
Lena: Jag ska bara ställa upp den igen.
Lotten: Kom tillbaka.
Lena: Så ja. Nu kan du fortsätta.
Supersnigeln: Jaha. Tack. Ja. Då blir mitt nästa trick det enasteånde, otroliga, fantastiska…
Lotten: Morfar!
Lars: Va?
Lena: Men Lars.
Lotten: Du sov!
Lars: Nä.
Lotten: Jo! Du sov under min föreställning som jag har tagit med er på!
Lars: Men den började ju aldrig.
Lotten: Det gjorde den ju visst!
Lena: Jag tyckte den var jättebra. Var det björnen som var clown?
Björnen: Ursäkta! Va sa du?
Lotten: Näe!
Supersnigeln: Sluta.
Björnen: Nä, men vad sa du?
Lotten: Björnen är direktör.
Björnen: JAG ÄR CIRKUSDIREKTÖR!
Supersnigeln: Så ja, så jag, lugn, vi vet!
Björnen: JAG ÄR DIREKTÖR FÖR HELVETE!
Supersnigeln: Vi vet, vi vet, så ja, du är direktör.
Lars: Ska vi gå in nu? Och dricka lite saft?
Supersnigeln: Glöm henne, glöm henne, det är inte värt det.
Björnen: SLÄPP MIG!
Supersnigeln: Titta på mig, titta på mig, strunta i dom.
Lotten: Jag vill inte gå in.

Akt 3 – Efter föreställningen

Lars: Nä, men jag går nu. Och så gör jag saft som man får när man kommer in.
Lena: Ja, jag tyckte cirkusen var jättebra i alla fall.
Lotten: Jag vill inte gå in.
Supersnigeln: Är du lugn? Kan jag släppa dig? Då släpper jag.
Lena: Det är ju en jättefin björn det här.

(Björnen kommer upp på fötter och drar fram en revolver som den trycker mot tinningen)

Supersnigeln: NEEEEJ! Vladimir!
Björnen: Vive la resistance!

(Björnen skjuter sig själv för pannan och faller ihop. Lena lyfter i honom men släpper honom)

Lena: Men Lotten, det här björnen är ju förstörd. Har du förstört den här björnen?
Supersnigeln: Vladimir! Nej, nej, nej, nej!
Lotten: Han blev ledsen när ni inte ville se på cirkusen.
Lena: Förstörde du den här björnen för att visa att du var arg på oss?
Lotten: Nä.
Supersnigeln: Nej, nej, nej, nej…
Lena: Ja, så här får du inte göra Lotten. Nu kommer jag och ta dina andra dockor och så får du tillbaka dom om en månad.
Supersnigeln: Va?
Lena: Så lär du dig kanske att ta hand om dom lite bättre.
Supersnigeln: Nej, nej! Vad gör hon! Lotten! Låt henne inte, hjälp! Hjälp mig! Hjäääääälp!

(Lotten sitter kvar en stund ensam)

Lotten: Teater ska ju vara roligt…